Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom sätta ringen på hennes ringfinger. Det var
förlovningsfingret, det kunde Torres ha svurit på.
Vad som verkligen hade hänt, det var att han satt
Henrys ring på Leoncias hand. Och Leoncia hade,
utan att veta varför, tagit emot den med en obestämd
känsla av motvilja.
Torres kastade bort den slocknade cigarretten,
snodde häftigt sina mustascher som för att avleda sin
förargelse och gick tvärsöver piazzan för att möta dem.
Först besvarade han ej den unga flickans hälsning.
I stället vände han sig till Francis och sade med ilsken
min:
”Man väntar sig inte skamkänsla hos en mördare,
men man fordrar åtminstone vanlig takt.”
Francis smålog pojkaktigt.
”Nu igen!” sade han. ”Ännu en galning i detta galna
land. Sista gången jag såg den här herrn, Leoncia,
var i Newyork. Han var mycket angelägen att göra
affärer med mig. Nu möter jag honom här, och det
första han säger mig är att jag är en taktlös,
skamlös mördare.”
”Senor Torres, ni måste be om ursäkt”, förklarade
hon förbittrad. ”Familjen Solano är inte van vid
att man förolämpar dess gäster.”
”Alltså är familjen Solano van vid att få de sina
mördade av förste bäste äventyrare”, svarade han.
”Intet offer är för stort då det gäller gästfrihet.”
”Ändra ställning, senor Torres, ni står på er egen
fot”, rådde Francis honom skämtsamt. ”Jag vet vari
ert misstag består. Ni tror att jag är Henry Morgan.
Jag är Francis Morgan, och ni och jag gjorde för
inte länge sedan upp affärer på Regans kontor i New-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
