Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han ej visste vad som skulle hända i nästa
ögonblick, och från detta räddades han endast genom att
kommissarien kom in med sitt ur i handen och med
bortvändt ansikte försökte att ej se något annat än
minutvisaren på urtavlan.
Hon rätade stolt upp sig, men var nära att sjunka
samman igen då Francis satte Henrys ring tillbaka på
hennes finger och kysste hennes hand till farväl.
Innan hon gled ut genom dörren vände hon sig om och
sade honom med en ljudlös rörelse av läpparna: ”Jag
älskar dig.”
På slaget tio leddes Francis ut på den lilla pation
där galgen stod. Hela det muntert skränande San
Antonio var närvarande, förutom många av den
närboende befolkningen, ävensom Leoncia, Enrico Solano
och hans fem långa söner. Enrico och hans söner
rasade, men el Jefe, som hade kommissarien och
gendarmerna att stödja sig på, var flinthård. Då Francis
fördes till foten av schavotten försökte Leoncia
förgäves komma fram till honom, medan hennes anhöriga
sökte övertala henne att lämna pation. Förgäves
bedyrade också hennes far och bröder att Francis ej var
den rätte. El Jefe smålog föraktfullt och befallde att
avrättningen skulle försiggå.
Då Francis stod uppe på estraden avböjde han
prästens beredelseförsök och sade honom på spanska att
ingen oskyldig som skall hängas behöver himlens
misskund, som snarare är av behovet påkallad för dem som
förrätta hängningen.
De hade bundit Francis’ ben och höllo på att binda
hans armar, och bödelsdrängarna stodo i beredskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
