Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och medan Francis höll hennes smidiga, intagande
gestalt i sina armar, tänkte han på Henry i sina
lärfts-byxor, barfotad och med slankig sombrero, där han
stod och grävde i Tjurens sand.
Han försökte lösgöra sig från sin ljuva börda, men
lyckades endast till hälften. Han försökte emellertid
resonera i stället för att ge sin känsla fritt utlopp, som
han så mycket hellre skulle ha velat.
”Och nu vet jag ändtligen vad känslotänkande vill
säga”, förklarade han. ”Om ert lands
latinamerikanare tänkte mera kallt i stället för att handla så
passionerat, skulle de nu hålla på att anlägga järnvägar
och utveckla sitt land. Den här rannsakningen var ett
utslag av känslotänkande. De visste att jag var
skyldig och voro så ivriga att straffa mig att de inte ens
ville höra flera bevis eller få min identitet fastställd.
Varför söla? De visste att Henry Morgan hade
stuckit kniven i Alf aro. De visste att jag var Henry
Morgan. Då man vet något, varför skall man då bråka
med att skaffa sig vetskap?”
Hon var döv för hans ord, snyftade och klängde sig
tätare fast vid honom medan han talade, och då han
hade slutat låg hon där vid hans bröst och med sina
läppar helt nära hans, och innan han visste ordet av
hade han tryckt sina läppar mot hennes.
”Jag älskar dig, jag älskar dig”, viskade hon med
bruten röst.
”Nej, nej!” — han förnekade vad han önskade allra
ivrigast. ”Henry och jag äro för lika. Det är Henry
ni älskar, och jag är inte Henry.”
Hon gjorde sig lös, drog Henrys ring av sitt finger
och kastade den på golvet. Francis var så utom sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
