Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paviljong utmed piazzan, där något tilldrog sig som
skulle ha väckt Francis’ skrattlust och vrede.
Där hälsades hon av Alvarez Torres klädd i den
medeltidsaktiga spanska elegans ä la stor
hacienda-ägare, som ännu är bruklig i Latinamerika. Han
bugade djupt med sombreron i handen och bjöd henne
sitta ner i en vilstol av rotting. Hennes egen
hälsning var melankolisk men färgad av en viss
nyfikenhet, som om hon hoppades att han kom med goda
nyheter.
”Rannsakningen är över, Leoncia”, sade han i öm
och dämpad ton, som om han talat om en död. ”Han
är dömd. I morgon klockan tio skall det ske. Allt
det där är mycket sorgligt, ofantligt sorgligt. Men...”
han ryckte på axlarna. . . ”nej, jag skall inte tala
hårda ord om honom. Han var en hedersman. Hans
enda fel var det hetsiga lynnet. Det kom honom att
bryta mot lagen. Om han varit lugn och behärskad,
skulle han aldrig ha stuckit ihjäl Alf aro .. .”
”Han har inte dödat min farbror!” utbrast Leoncia
och såg upp.
”Ja, det är ju beklagligt”, fortfor Torres saktmodigt
och sorgset, undvikande att råka i dispyt. ”Domaren,
folket och el Jefe politico äro olyckligtvis ense om
att tro att han har gjort det. Vilket är högst
beklagligt. Men det är inte därför jag är här. Jag kommer
för att erbjuda er mina tjänster, vad de än gå ut
på. Mitt liv och min ära stå till ert förfogande. Tala.
Jag är er slav.”
Han böjde plötsligt och behagfullt ett knä framför
henne, grep hennes hand och skulle genast ha låtit sin
vältalighet flöda vidare, om han ej fått se diamant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
