Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sporre som alltid gjort djupa hugg och väckt de
ljuvaste kärlekssmärtor i mitt bröst. Jag har drömt om
er.. . och för er. Och jag har mitt eget namn på er.
Aldrig har jag kallat er annat än mina drömmars
drottning. Ni måste gifta er med mig, Leoncia. Vi
ska glömma den där galne gringon, som redan är död.
Jag skall bli öm och saktmodig. Jag skall alltid
älska er. Och aldrig skall hans vålnad resa sig
mellan oss. Jag för min del skall inte tillåta det. Och
vad er beträffar... skall jag älska er så att det blir
omöjligt för hans minne att resa sig mellan oss och
vålla er ett enda ögonblicks hjärtekval.”
Leoncia funderade en lång stund, så att Torres’
förhoppningar flammade ännu högre. Hon insåg
nödvändigheten att vinna tid, om Henry skulle bli
räddad... och hade inte Torres erbjudit sina
tjänster? Hon kunde ej så lättvindigt avvisa honom, då
en mans liv kanske berodde på honom.
”Tala! — Jag förbrinner!” ivrade Torres med
halvkvävd röst.
”Tyst, tyst!” sade hon dämpat. ”Hur kan jag
lyssna till kärleksord från en levande man, då den
man jag älskade ännu är vid liv?”
Älskade! Detta perfektum överraskade henne.
Likaså överraskade det Torres och underblåste hans
förhoppningar. Hon var nästan hans. Hon hade sagt
älskade. Hon hyste ej längre någon kärlek till Henry.
Hon hade älskat honom, men gjorde det nu ej längre.
Och hon, den fina, känsliga unga kvinnan, kunde
naturligtvis ej ge uttryck åt sin kärlek till honom, så
länge den andre ännu levde. Det var fint tänkt av
henne. Han var stolt över sin egen finkänslighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
