Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smickrade sig med att han hade tolkat hennes
beslöjade tanke rätt. Och... ja, han skulle nog laga så
att den där mannen, som skulle dö klockan tio i
morgon, varken fick uppskov eller blev befriad. Det
enda som var klart, om han skulle snart vinna Leoncia,
var att den där Henry Morgan skulle dö snart.
”Vi ska inte tala mera om det. .. nu”, sade han
med ridderlig blidhet, i det han ömt tryckte hennes
hand och reste sig.
Hon svarade med en lätt tacksam tryckning av
sin egen hand, innan hon drog den till sig och steg
upp.
”Kom”, sade han. ”Vi ska gå till de andra. De
planera nu, eller försöka tänka ut något sätt att rädda
Henry Morgan.”
Gruppens samtal dog bort, då de slöto sig till den,
som om de halvt misstänkt Torres.
”Ha ni hittat på något ännu?” frågade Leoncia.
Gamle Enrico, lika rak, smärt och behagfull som
någon av sönerna, trots sin ålder, skakade på
huvudet.
”Jag har en plan, om ni tillåter”, började Torres,
men tystnade vid en varnande blick från Alessandro,
den äldste sonen.
På vägen nedanför piazzan hade två anskrämliga
tiggarpojkar dykt upp. Att döma efter storleken
endast tio år gamla, föreföllo de mycket äldre, om man
bedömde dem efter deras slipade miner. Var och en
av dem var klädd i ett enda plagg, så att man kunde
säga att de hade delat en skjorta och ett par byxor
sinsemellan. Men vilken skjorta! Och vilka byxor!
De senare, som tillhört en stor karl, voro knäppta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
