Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring pojkens hals, och slejfen var hopknuten med
segelgarn, så att de inte skulle hasa ner över hans
axlar. Armarna hade han stuckit ut genom hålen
där fickorna förr hade suttit. Byxbenen hade skurits
av med en kniv för att passa ihop med det korta
benet. Den andre pojkens mansskjorta släpade på
marken.
”Vamos!” ropade Alessandro förargad och ville
köra bort dem.
Men pojken med byxorna tog gravitetiskt bort en
sten som han burit på hjässan och blottade ett brev
som han burit dit på det -sättet. Alessandro lutade
sig fram, tog brevet och räckte det, men en blick på
utanskriften, till Leoncia, medan pojkarna började
gnälla efter pengar. Francis smålog mot sin vilja och
kastade till dem några små silverslantar, varefter
skjortan och byxorna travade i väg utför
uppfartsvägen.
Brevet var från Henry, och Leoncia ögnade hastigt
igenom det. Det var icke precis ett avskedsbrev, ty
han skrev som en man som endast tänker sig
möjligheten att dö genom en obegriplig olyckshändelse.
Men om något så otänkbart skulle hända sade Henry
nu ett slags farväl och förmanade Leoncia att icke
glömma Francis, som var väl värd att ihågkommas,
efter han var så lik honom själv, Henry.
Leoncias första ingivelse var att visa brevet för de
andra, men det där han skrev om Francis höll henne
tillbaka.
”Det är från Henry”, sade hon och stack biljetten
i barmen. ”Det är ingenting viktigt. Han tycks inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
