Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa harm. Slå honom så att det gör mycket ondt,
men inte värre än att han kan arbeta igen om ett par
dagar.”
Om peonens därpå följande lidanden, äventyr och
missöden skulle en hel bok kunna skrivas — hans livs
epos. Men att en karl blir närapå ihjälpryglad är just
intet angenämt att berätta. Nog av, då han knappt
hade utfått hälften av prygelstraffet, vred han sig lös,
lämnade hälften av sina trasor i uppsyningsmannens
hand och flydde med den vildaste fart till djungeln,
och uppsyningsmannen kunde ej hinna fatt honom, ty
han var ej van vid att fortskaf fa sig så hastigt utom
då han satt på hästryggen.
Den stackars uslingen sprang så fort, eggad av
smärtan efter bastonaden och rädslan för
uppsyningsmannen, att han hann upp Solanosällskapet, just som de
vadade över en grund å, och föll på sina knän,
tiggande om barmhärtighet. Han grät för att han hade
forrådt dem. Men det visste de icke, och då Francis
såg hans eländiga tillstånd dröjde han efter så länge
att han hann skruva metallhuven av en resflaska och
liva upp honom med halva dess innehåll. Sedan ilade
Francis vidare, och den stackars saten mumlade några
oartikulerade tacksägelser innan han åt motsatt håll
dök in i den skyddande djungeln. Men undernärd och
utarbetad som han var, sjönk han ner avsvimmad
därinne i det gröna gömstället.
Med Alvarez Torres i spetsen, vädrande som en
spårhund, gendarmerna bakom honom och el Jefe andfådd
pustande i eftertruppen kom förföljarskaran fram till
ån. Peonens ännu våta spår på de torra stenarna
rdd stranden tilldrogo sig Torres’ uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
