Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart blev peonen utsläpad vid den smula trasor han
ännu hade kvar, och på sina knän — dem fick han
använda mycket den dagen — tiggde han om försköning
och undergick förhör. Han nekade till att ha sett
Solanosällskapet. Han, som hade förrådt och fått
prygel, men endast fått hjälp av dem han förrådt, kände
inom sig en glimt av tacksamhet och godhet. Han
förnekade att han sett Solanos sedan han på gläntan hade
sålt dem för en silverdollar. Torres’ käpp träffade
hans huvud fem gånger, tio gånger och skulle
fortfara att slå i evighet tills han bekände. Och när allt
kom omkring var han bara en usel stackare, kuvad av
prygel alltsedan barndomen, och slutligen förmådde
Torres’ käpp honom att ge efter och peka ut den rätta
vägen för jägarna.
Hans olycksdag hade emellertid bara börjat.
Knappast hade han förrådt Solanos för andra gången, ännu
liggande på knä, då haciendadon och den härskara av
grannar och uppsyningsmän han kallat till hjälp
kommo galopperande på löddriga hästar.
”Min arbetare, senores”, ropade haciendadon, ivrig
att komma åt honom. ”Ni misshandla honom.”
”Varför inte?” frågade el Jefe.
”Emedan han är min, och jag ämnar prygla honom
själv.”
Peonen kröp och vred sig vid el Jefes fötter och
tiggde och bad att ej bli utlämnad. Men han bad om
skonsamhet där ingen skonsamhet fanns.
”Ja visst, sehor”, sade el Jefe till haciendadon, ”vi
lämna honom tillbaka till er. Lagen måste
upprätthållas, och han är er egendom. Dessutom behöva vi
honom inte längre. Men han är en alldeles utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
