Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den illa tilltygade peonen sprang fram och föll
på sina blödande knän framför en bister man, som
tycktes vara anförare för den Blinde banditens män.
Över peonens läppar rann en ström av högljudd
klagan och rop på rättvisa.
”Vet du vilken rättvisa du vädjar till?” sade
anföraren med grov basröst.
”Ja, den Stränga rättvisan”, svarade peonen. ”Jag
vet vad det vill säga att vädja till den Stränga
rättvisan, men ändå gör jag det, ty jag söker rättvisa och
min sak är rättvis.”
”Jag vädjar också till den Stränga rättvisan!”
ropade Leoncia med blixtrande ögon, men tillade i
dämpad ton till Francis och Henry: ”Vad vill den Stränga
rättvisan säga?”
”Den kan då inte vara orättfärdigare än den
rättvisa vi ha att vänta av Torres och el Jefe”, svarade
Henry lika tyst, sedan steg han käckt fram till
anföraren i kapuschong och sade högt: ”Även jag
vädjar till den Stränga rättvisan.”
Anföraren nickade.
”Jag också”, mumlade Francis dämpat och
upprepade sedan orden högt.
Gendarmerna tycktes ej fråga efter det hela,
medan haciendados tillkännagåvo sin beredvillighet att
undeikasta sig den dom den Blinde banditen fällde.
Endast el Jefe opponerade sig.
”Ni kanske inte vet vem jag är”, utbrast han morskt.
”Jag är Mariano Vercara y Hi jos med det långa
berömda namnet och den långa hedersamma karriären.
Jag är Jefe politico i San Antonio, guvernörens bäste
vän och högt betrodd av republiken Panamas regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
