Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ni har talat”, sade den Blinde banditen. ”Kom
fram till mig.”
Ledd av säckvävklädda män, medan de båda
Morgans voro oroliga och upprörda, fördes hon fram att
knäböja vid den blinde mannens fötter. Mestizflickan
lade sin hand på Leoncias huvud. En dryg minut
räckte en högtidlig tystnad, medan den Blindes
stadiga fingrar vilade på hennes panna och räknade
pulsslagen i hennes tinningar. Sedan tog han bort sin
hand och lutade sig tillbaka för att övertänka domen.
”Stig upp, senorita”, sade han. ”Ert hjärta är
fritt från ondt. Ni är fri. — Vem vädjar mera till
den Stränga rättvisan?”
Francis steg genast fram.
”Jag hjälpte också mannen att undgå en oförtjänt
död. Mannen och jag ha samma namn och äro
besläktade på långt håll.”
Även han knäböjde och kände de mjuka
fingertopparna treva över hans panna och tinningar och
slutligen stanna omkring handledens puls.
”Allt är inte klart för mig”, sade den Blinde. ”Ni
är inte lugn, har inte fred med er egen själ. Det finns
en oro hos er som plågar er.”
Plötsligt steg peonen fram och talade oombedd.
”O, Rättsskipare, ge denne man fri”, sade han
ivrigt. ”Två gånger har jag varit svag och förrådt
honom till hans fiender i dag, och två gånger i dag har
han beskyddat mig mot mina fiender och räddat mig.”
Peonen föll åter på knä, men denna gång inför
Rättvisan, och han darrade av vidskeplig vördnad, då han
kände sig beröras av denne underlige domares lätt tre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
