Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande fingrar. Sår och svullnader undersöktes
hastigt, ända ner på ryggen.
”Den andre mannen är fri”, tillkännagav den
Stränge Rättsskiparen. ”Men det är oro och
bekymmer hos honom. Finns någon här som känner till det
och vill tala?”
Francis förstod genast vad det var för en oro den
blinde hade anat hos honom — hans heta kärlek till
Leoncia som hotade att splittra den lojalitet han
alltid måste iakttaga mot Henry. Leoncia förstod det
lika fort som han, och om den blinde mannen kunnat
se den ofrivilliga blick av förståelse som mannen och
kvinnan växlade och hur förvirrat de sedan vände
bort ögonen, kunde han ofelbart ha ställt diagnosen
på Francis’ oro. Mestizflickan såg det och vädrade
genast en kärlekshistoria. Även Henry såg det och
fick omedvetet en bister min.
Rättsskiparen sade:
”Troligen en hjärtangelägenhet; kvinnans eviga
härjning i mannens hjärta. Icke desto mindre är denne
man frikänd. Två gånger på en dag har han hjälpt
den man som förrådt honom två gånger. Och hans
oro har ingenting att göra med den hjälp han gav
mannen som påstås vara oskyldigt dömd till döden.
Återstår att förhöra denne siste man och att ordna
allt för den misshandlade varelsen vid mina fötter,
som två gånger i dag har visat sig svag av själviskhet
och nyss visat sig modigt stark av osjälviskhet
gentemot en annan.”
Han lutade sig fram och trevade över peonens
ansikte och panna.
”Är du rädd för att dö?” frågade han plötsligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
