Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, de ha inte gjort något orätt”, försäkrade
Francis.
”Då är det bra. Jag lovar er att genast ta rätt på
dem, ty vi veta åt vilket håll de ha begivit sig, och att
skicka ner dem till kusten till er.”
”Och under tiden medan ni vänta ska ni bli mina
gäster”, sade haciendadon ivrigt. ”Det ligger en
fraktskonare för ankar i Juchitansundet utanför mitt
plantage, destinerad till San Antonio. Jag kan
uppehålla den tills den ädle Enrico och hans söner komma
ner från Cordilliererna.”
”Och Francis betalar naturligtvis
liggdagspeng-arna”, inföll Henry med en ironi som Leoncia
uppfattade, men som gick Francis förbi, ty han utbrast
gladt:
”Det gör jag naturligtvis. Och det bevisar min sats
att det är bra att ha med sig en checkbok överallt.”
Då de hade skilts från säckvävs folket slöto peonen
och hans indianske far sig till Morgans, till dessas
förvåning, och följde dem över de brinnande oljefälten
till plantaget, där peonen hade varit träl. Både far
och son voro osvikligt hängivna Francis först och
främst och sedan Leoncia och Henry. Men än en
gång sågo de far och son fördjupade i långa,
allvarliga samtal, och sedan Enrico och hans söner anländt
och sällskapet styrde kosan ner till kusten för att gä
ombord på den väntande skonaren, följde peonen och
hans far med. Francis försökte ta avsked av dem på
stranden, men peonen förklarade att de också ämnade
fara på skonaren.
”Jag har sagt er att jag inte är någon fattig man”,
förklarade peonen, sedan de fört sällskapet avsides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
