Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från de väntande matroserna. ”Det är sant.
Maya-stammens dolda skatter, som conquistadores och
inkvisitionens präster aldrig kunde finna, äro i mitt
förvar. Eller rättare sagt i min fars förvar. Han är
av-komling i rätt nedstigande led av Mayastammens
överstepräst. Han är den siste översteprästen. Han
och jag ha talat mycket och länge. Och vi ha kommit
överens om att rikedomar inte äro det förnämsta i
livet. Ni köpte mig för två hundra femtio pesos, men
ni gav mig fri och gav mig tillbaka till mig själv.
Gåvan av en människas liv är större än alla världens
skatter. Det äro vi ense om, min far och jag. Och
efter det är gringos’ och spanjorers sätt att vilja ha
skatter, ska vi föra er till Mayaskatten, min far och
jag, ty min far känner till vägen. Och vägen upp i
bergen utgår från San Antonio och inte från
Juchi-tan.”
”Känner din far till var skatten finns?” frågade
Henry efter en sidoreplik till Francis, att det just var
Mayaskatten som förmått honom att överge sökandet
efter Morgans guld på Kalven och bege sig till
fastlandet.
Peonen skakade på huvudet.
”Min far har aldrig sett den. Han intresserade sig
inte för den, brydde sig ej cm rikedom för sin egen
räkning. Far, tag fram den på vårt gamla språk
skrivna berättelsen, som endast du av alla nu levande
Mayaindianer kan läsa.”
Ur sitt ländskynke tog den gamle mannen fram en
smutsig och mycket nött segeldukspåse. Därur
framtog han något som såg ut som ett trassel av
sammanknutna snören. Men snörena voro flätad sennit av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
