Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Å, prat!” svarade Henry och rörde med foten i
sanden tills den började tona igen. ”Det är den
ljudande sanden. På ön Kauai nere på Hawajiöarna
har jag träffat på sådan ljudande sand — riktigt
ett ställe för turister, må ni tro. Men det här är ett
bättre exemplar och mycket mera högröstat.
Vetenskapsmännen ha ett tjog snillrika teorier för att
förklara detta fenomen. Det förekommer på flera andra
ställen i världen, har jag hört. Det är bara en sak
att göra och det är att följa kompassens anvisningar,
som leda tvärsöver. Sådan sand skäller, men man har
aldrig hört att den bits.”
Men den siste prästen kunde ej lockas ut ur sin
cirkel, fastän de lyckades störa honom tillräckligt
länge i hans böner för att få en störtflod av häftiga
Mayaord över sig.
”Han säger”, tolkade sonen, ”att vi åsyfta ett
sådant helgerån att till och med sanden ropar mot oss.
Han vill inte gå närmare Chias fruktade boning. Det
vill inte jag heller. Hans far dog där, som alla
Mayaindianer känna väl till. Han säger att han inte vill
dö där. Han säger att han inte är tillräckligt gammal
för att dö.”
”Stackars åttioåring!” skrattade Francis och
överraskades av ekots gäckande skratt, medan sanddynerna
rundt omkring dem stämde in i kör. ”För ung att
dö! Men ni då, Leoncia, är ni också för ung att dö
ännu på en tid?”
Hon smålog och rörde litet på foten för att
frambringa ett förebrående ljud från sanden under den.
”Tvärtom, jag är för gammal att dö bara för att
klipporna återkasta ekot av vårt skratt och sandkullarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
