Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuta emot oss. Kom, låt oss gå vidare. Vi äro
mycket nära de där blixtarna. Den gamle mannen kan
ju vänta i sin cirkel tills vi komma tillbaka.”
Hon släppte deras händer och gick vidare, och då
de följde efter blevo alla dynernas röster dovare och
en helt nära dem, utför vilken en sandrännil rann,
dånade och mullrade. Lyckligtvis för dem — det skulle
de snart komma under fund med — hade Francis,
då han lämnade mulorna, tagit med sig ett starkt rep.
Då de väl kommit över sanden möttes de av flera
ekon. Deras hallå! upprepades tydligt sex å åtta
gånger.
”För tusan hakar”, sade Henry, ”det är inte
underligt att infödingarna sky ett sådant ställe.”
”Var det inte Mark Twain som skrev om en man
som hade till vurm att samla ekon?” frågade Francis.
”Honom har jag aldrig hört talas om. Men det här
är sannerligen en fin samling av Mayaekon. De ha
valt sitt gömställe klokt. Det var otvivelaktigt
alltid heligt även innan spanjorerna kommo. De gamla
prästerna kände till mysteriernas naturliga orsaker
och läto sin hjord ärva dem som mysterium med stort
M och övernaturligt ursprung.”
Icke många minuter därefter kommo de ut på en
öppen liten slätt tätt under en sprucken och
terrasserad klippa och gingo tre i ledet i stället för en och
en. Marken var en hård och spröd skorpa så
kristall-artad och torr att man kunde tro att den var
kristall-artad och torr hela vägen nerigenom. På lek och för
att visa bägge männen samma ynnest fattade
Leon-cia deras händer och började springa med dem.
Efter ett halvt dussin steg inträffade olyckan. Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
