Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET
”Vi kunna inte vara en miljon miles ifrån det”, sade
Henry, då trion rastade nedanför en hög och brant
klippa. ”Om det inte är längre bort, går vår kurs
rätt över klippan, och efter vi inte kunna klättra
uppför den och den måste vara flera miles i omkrets, borde
härden för de där blixtarna helst vara just här.”
”Kunde det ha varit en människa med en kikare?”
undrade Leoncia.
”Sannolikt något naturfenomen”, svarade Francis.
”Jag håller styvt på naturfenomen sedan jag hörde
den där vinande sanden.”
Leoncia, som råkat låta blicken glida ett stycke längs
klippans framsida, blev plötsligt stel av överraskning
och utropade: ”Se då!”
Deras ögon följde hennes och vilade på samma
punkt. Vad de sågo var ingen blixt utan ett stadigt
vitt sken som strålade och brann som solen.
Klättrande uppför klippans bas förstodo bägge männen av
den täta vegetationen att ingen människofot hade
trampat där på många år. Andlösa av sina ansträngningar
trängde de sig ut genom buskarna på en avsats där
ett icke så gammalt bergras hade hindrat allt
växtliv.
Leoncia klappade i händerna. Hon behövde icke
peka. Trettio fot ovanför dem på klippans ansikte
voro två stora ögon. Vart och ett var drygt en famn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
