Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gallrat med vertikala sparrar äv sten, en fot tjocka och
en halv fot breda, inströmmade grått dagsljus.
Golvet var bestrött med vitnade ben av människor. En
undersökning av skallarna utvisade att det var
européer. Här och där lågo gevär, pistoler och knivar
kringströdda, och en och annan yxa.
”Så långt kommo de, över tröskeln till skatten”,
sade Francis, ”och de tycks ha börjat slåss om
besittningen, innan de fingo den i sina händer. Det är
skada att inte den gamle mannen är här, så att han
får se hur det gick med hans far.”
”Kan det inte ha varit överlevande som lyckades
ge sig i väg med skatten?” undrade Henry.
Men i detta ögonblick såg Francis sig omikring i
rummet och sade:
”Nej, visst inte. Se på ädelstenarna i de där
ögonen. Rubiner, eller också har jag aldrig sett en
rubin!”
De följde hans blick och sågo en stenstaty av en
undersätsig och klumpig kvinna som stirrade på dem
med röda ögon och öppen mun. Munnen var så sto»
att den gjorde det övriga ansiktet till en karikatyr.
Bredvid stod en mera oanständig och hisklig manlig
staty, även av sten, med ett öra av vanlig storlek och
det andra örat lika groteskt stort som kvinnans mun.
”Den sköna damen måste vara Chia”, sade Henry
småleende. ”Men vem är hennes kavaljer med
elefantörat och de gröna ögonen?”
”Fråga inte mig”, svarade Francis. ”Men så
mycket vet jag: den där elefantörade prissens gröna ögon
äro de största smaragder jag någonsin har sett eller
drömt om. Var och en av dem är alldeles för stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
