Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fÖr att kunna värderas på vanligt sätt. De borde vara
kronjuveler.”
”Men ett par smaragder och ett par rubiner, om än
aldrig så Stora, kunna inte utgöra hela May astammens
skatt”, förklarade Henry. ”Vi ha stigit över
tröskeln, men ändå sakna vi nyckeln.”
”Den förvarar den gamle Mayaindianen där nere
i den ljudande sanden helt säkert i sin heliga tofs”,
sade Leoncia. ”Rummet är tomt så när som på de
båda statyerna och människobenen på golvet.”
Hon gick fram för att betrakta den manliga statyn
närmare. Det groteska örat tilldrog sig hennes
uppmärksamhet; hon pekade in i det och sade: ”Jag vet
inte var nyckeln är, men där är nyckelhålet.”
Elefantörat hade i själva verket icke en sådan
öppning som det borde ha haft, utan var fullständigt
kompakt så när som på ett litet hål som närmast
liknade ett nyckelhål. De strövade förgäves omkring i
rummet, knackade på väggarna och golvet, sökte efter
listigt dolda gångar eller sinnrika ledningar till
skattens gömställe.
”Ben av tierra caliente-män, två avgudabilder, två
smaragder av ofantlig storlek, två rubiner dito och
vi själva, det är allt vad rummet innehåller”, sade
Francis. ”Vi ha endast två saker att göra: gå
tillbaka, föra med oss Ricardo och mulorna till att slå
läger utanför, och ta med oss den gamle herrn och
hans heliga knutar hit upp, om vi också ska bära
honom.”
”Stanna här med Leoncia, så skall jag vända om
och föra hit dem”, föreslog Henry, då de hade
genomvandrat de långa gångarna och allén med de upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
