Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast hennes fjärrskådande drömmars visdom kan göra
klart för oss vad vi icke förstå och vad till och med
jag icke förstår.”
ADERTONDE KAPITLET
Ledsagade av spjutmännen fördes Leoncias sällskap,
de båda Morgans och Torres, över de vackra fälten,
alla välodlade ehuru på gammaldags sätt, över
porlande åar och genom skogsdungar och knähöga
betesmarker, där det betade så småväxta kor att de, ehuru
fullt utbildade, ej voro större än unga kvigor.
”Det är tydligen mjölkkor”, sade Henry. ”Och
de äro riktiga skönheter. Men ha ni någonsin sett
sådana dvärgkor? En stark karl skulle kunna lyfta
upp den största och gå sin väg med henne.”
”Var inte så stollig”, sade Francis. ”Tag den där,
den svarta. Jag slår vad om att hon inte väger ett
hekto under hundrafemtio kilo.”
”Hur mycket håller du?” sade Henry utmanande.
”Säg själv.”
”Hundra då”, sade Henry, ”att jag kan lyfta upp
henne och gå ett långt stycke med henne.”
Men vadet blev aldrig avgjort, ty då Henry vek av
vägen sköts han tillbaka av spjutmännen, som gjorde
barska miner och antydde att de skulle gå på.
Då vägen ledde förbi foten av ett berg sågo de
många stengetter där uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
