Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Tama”, sade Francis. ”Där se ni vallpojkarna.”
”Jag var säker på att det var getkött i den där
fri-kassén som vi åto”, nickade Henry. ”Jag har alltid
tyckt om getter. Om den där drömmande damen,
vem hon nu är, uttalar sitt veto mot prästen och låter
oss leva, och vi få stanna här hos de Förlorade
själarna hela vårt återstående liv, skall jag inlägga
ansökan att få bli rikets överste getherde och bygga dig
en liten nätt villa, Leoncia, och då kan du bli
drottningens övermejerist.”
Men han måste avbryta sitt skämt, ty nu kommo
de till en så vacker sjö att den framkallade en
vissling från Francis, applåder från Leoncia och några
beundrande ord från Torres. Den var drygt en mile
lång och över hälften så bred och var en fullkomlig
oval. Med ett undantag avbröt ingen
människoboning den frans av träd, bambusnår och vass som
kantade dess stränder, även nedanför berget, där
bambun var ovanligt yppig. Den lugna ytan speglade sä
klart de omgivande bergen att ögat knappt kunde
urskilja var verkligheten slutade och spegelbilden
började.
Midt i sin förtjusning över naturtavlan måste
Leoncia beklaga att vattnet ej var kristallklart.
”Så synd att det är så grumligt!”
”Det är därför att det spolar till sig dalens
präktiga mylla”, förklarade Henry. ”Den myllan är
hundratals fot djup.”
”Hela dalen måste en gång ha varit en sjö”,
inföll Francis. ”Följ med ögat de gamla vattenlinjerna
på berget. Jag undrar vad som gjorde att den
torkade in.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
