Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det märkvärdigaste var två levande varelser som
bebodde stället och som knappast rörde sig. Under den
uppgående solen stod på ett slags estrad en divan med
många kuddar, som halvt såg ut som en tron. Och på
divanen bland kuddarna låg en sovande kvinna klädd
i en mjukt skimrande klänning av något slags
material som ingen av dem hade sett förr. Hennes bröst
höjde och sänkte sig stilla då hon andades. Hon var
ingen Förlorad själ av den infödda och degenererade
blandrasen spanjor och karaib. På huvudet hade hon
en tiara av guldplåt och blixtrande ädelstenar, så stor
att den nästan liknade en krona.
Framför henne på golvet stodo två trefötter av guld,
den ena innehållande glödande kol, den andra,
betydligt större, uppbärande en gyllne bål drygt en famn
i diameter. Mellan trefötterna, vilande med utsträckta
tassar som en sfinx, låg en stor snövit bund, lik en
rysk varghund, och betraktade de inträdande med
stela, orörliga ögon.
”Hon ser ut som en drottning och drömmer säkert
drottningdrömmar”, viskade Henry och ådrog sig en
sträng blick från Solprästen.
Leoncia var djupt intresserad, men Torres ryste
och korsade sig och sade:
”Det här har jag aldrig hört om de Förlorade
själarnas dal. Den sovande kvinnan är en spansk dam.
Hon är av rent spanskt blod. Hon är castilianska.
Jag är övertygad om att hon har blå ögon. Och vad
hon är blek!” Han ryste åter. ”Det är en
onaturlig sömn. Det är som om hon använde narkotiska
medel och hade gjort det länge.”
”Mycket rätt!” inföll Francis i en ivrig viskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
