Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jordbävning sannolikt — den öppnade någon
underjordisk dörr och torkade ut den till dess nuvarande
nivå — och fortfar att torka ut den. Dess mustiga
chokoladfärg utvisar hur mycket vatten som alltjämt
flödar ner där och att den inte har stora utsikter att
slå sig till ro. Den är uppsamlingscistern för allt
vatten i dalen.”
”Nå, där ligger då åtminstone ett hus”, sade
Leon-cia fem minuter därefter, då de veko om ett hörn av
berget och varseblevo en bungalow-liknande bostad
med lågt tak, byggd mot klippväggen och sträckande
sig ut över vattnet.
Stockarna voro massiva trädstammar, men husets
väggar voro av bambu och taket var täckt med halm.
Det var så isolerat att det enda tillträdet, utom med
båt, var en tjugu fots brygga så smal att två
personer ej kunde gå i bredd. Vid vardera ändan av bron
stodo två beväpnade unga män av stammen som
vaktposter. De drogo sig åt sidan vid en befallande
åtbörd av Solprästen och läto sällskapet passera, men
de båda Morgans lade märke till att de spjutbärare
som följt dem från Långa huset stannade bortom
bron.
Då de gått över bron och kommit in i huset
be-funno de sig i ett stort rum, bättre möblerat än de
kunde ha väntat sig i de Förlorade själarnas dal, ehuru
möblerna voro konstlösa. Halmmattorna på golvet
voro fint och omsorgsfullt vävda, och de
rullgardiner av bambufibrer som täckte fönsteröppningarna
voro ett riktigt klosterarbete. Vid den bortre väggen
fanns ett stort gyllne emblem av den uppgående
solen likadant som på altaret framför Långa huset. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
