Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tillbaka i hans armar så att hon kunde se honom
rakt i ögonen och frågade:
”Hur älskar du mig? Älskar du mig vansinnigt?
Älskar du mig vildt, vildt? Betyder jag så mycket
för dig, ja mera, ännu mera?”
Han såg förvånad ut.
”Älskar du mig så?” upprepade hon lidelsefullt.
”Naturligtvis gör jag det”, svarade han lugnt, ”men
det skulle aldrig ha fallit mig in att beskriva det så.
Du är den enda kvinnan i världen för mig. Jag
skulle snarare vilja säga att jag älskar dig djupt och
ståndaktigt. Ja, du tycks vara så ett med mig själv,
att det är som om jag alltid hade känt dig. Så var
det från början.”
”Hon är en avskyvärd kvinna!” utbrast Leoncia.
”Jag hatade henne från första stunden.”
”En sådan vulkan du är! Jag vill inte tänka på
hur du skulle hatat henne, om jag hade gift mig med
henne i stället för Francis.”
”Det är väl bäst att vi följa efter dem”, sade hon
och gjorde därmed slut på samtalet.
Henry tryckte henne tätt intill sig och tog ett
språng ner i det vitskummande vattnet.
På stranden av Gualacafloden sutto två
indianflickor och metade. Ett stycke uppåt strömmen reste
sig en brant klippa, ett utsprång från de höga bergen.
Floden rann förbi dem, chokladfärgad och
brådskande, men nedanför det ställe där de sutto och metade
var en lugn vik. Deras fiske var helt slött,
ingenting ville nappa. Den ena av dem, Nicoya, gäspade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
