Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottningen såg Francis nicka, då han högtidligt
svarade:
”Hon älskar mig liksom jag älskar henne, det vet
jag absolut.” Han reste sig plötsligt. ”Vänta. Du
skall få se henne.”
Och då han gick mot dörren flydde drottningen, i
sin lycksaliga förvirring över mannens bekännelse, in
i den breda dörröppningen till ett stort rum, som
kammarjungfrun hade kallat salongen — vad nu det
ordet kunde betyda. Hon tyckte sig se Francis’
förvåning, då han ej fann henne i sängen, och hon såg efter
honom då han gick uppför den stora marmortrappan.
Om några ögonblick kom han ner. Hon iakttog med
en viss överraskning att han ej röjde någon
bestörtning över att ej ha träffat på henne. I handen bar
han någonting av vit kartong. Utan att se åt höger
eller vänster gick han in i biblioteket.
Hon såg honom räcka kartongen till Johnny
Path-more och hörde honom saga:
”Döm själv. Där är hon.”
”Men varför så dyster, min gosse lilla?” frågade
Johnny Pathmore efter att länge ha betraktat
fotografien.
”Emedan vi träffades för sent. Jag blev tvungen
att gifta mig med en annan. Och jag skildes från
henne för alltid några timmar innan hon skulle gifta
sig med en annan, vilket giftermål hade beslutats
innan någondera av oss visste att den andra fanns till.
Den kvinna jag gifte mig med är en god och vacker
kvinna. Hon kommer alltid att äga min tillgivenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
