Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att större partier av stenen skulle lossna ovanför dem.
Dynamiten skulle endast sprida stenraset och gruset
så att de kunde forsla undan det. Klockan åtta
följande morgon öppnades den första breschen varigenom
de kunde se dagsljuset. Sedan arbetade de försiktigt
och aktade sig noga för att åstadkomma nya ras.
Slutligen hejdades de av ett tio tons stenblock
alldeles i tunnelns mynning. Genom smala öppningar å
ömse sidor om det kunde de sträcka ut armarna i det
gassande solskenet, men stenblocket hindrade dem att
komma fram. Vilka hävstänger de än använde, rörde
det sig ej ur fläcken, och Henry beslöt sig för att
spränga sönder det så att det skulle rulla ner i
dalen.
”Nu veta de nog att gäster äro i annalkande, så
som vi ha knackat på deras bakdörr i femton
timmar”, skrattade han medan han beredde sig att tända
stubintråden.
Hela befolkningen var församlad vid Solgudens
altare utanför Långa huset och hade med förskräckelse
förstått att gäster voro i annalkande. De hade haft
så sorgliga erfarenheter av de sista, då sjövillan hade
brunnit ner och de förlorat sin drottning, att de nu
bådo Solguden att ej sända dem flera gäster. Men
efter ett lidelsefullt tal av prästen hade de fast
beslutat sig för en sak, nämligen att genast och utan
försköning döda varje främling som kom till dem.
”Till och med da Vasco själv!” hade prästen
utropat.
”Till och med da Vasco!” svarade de Förlorade
själarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
