Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det var svintander och ett svins käk. Rundt
omkring och under honom lågo andra ben, och då han
undersökte dem befunnos de vara ben av svin och
andra mindre djur.
Var hade han sett sådana kringspridda ben? Han
tänkte sig om och påminde sig drottningens stora
gyllne bål. Han såg upp. Guds moder! Alldeles
samma plats! Han kände genast igen den, då han
tittade uppåt den trattlika avgrundens väggar. Drygt
två hundra fot ovanför honom syntes trattens brädd.
Sidorna av hård, glatt sten sluttade brant ner mot
honom, och hans ögon och hans omdöme sade honom
att ingen människa någonsin kunde klättra uppför
denna sluttning.
Den fantasibild som dök upp i hans hjärna kom
honom att springa upp i plötslig skräck och hastigt se
sig omkring. Den tratt vari han var fången påminde
honom, fastän den var i större skala, om de gropar
som grävts i sanden av rovgiriga spindlar, som
lurade nere på bottnen på det byte som kunde ramla ner
till dem. Och han förfärades av den fantastiska
inbillningen att någon jättespindel, lika kolossal som
denna urgröpning i marken, kunde ligga på lur där
nere för att sluka honom. Men ingen sådan visade
sig. Gropens cirkelrunda botten var minst tio fot
i diameter och beströdd, han visste ej hur djupt, med
ett lager av ben efter mindre djur. Varför hade
forntidens Mayaindianer sprängt denna förfärliga håla,
undrade han, ty han var övertygad om att tratten ej
var något naturfenomen.
Före skymningens inbrott hade han genom många
försök övertygat sig om att han ej kunde klättra upp-
25. Tre hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
