Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bocken föraktade deras hotelser, han böjde ner
huvudet och drack. Det var för mycket för Torres; han
uppgav ett vansinnigt skrik som han, om han varit
vid sina sinnen, ej skulle ha känt igen som frambragt
av hans egen strupe.
Råbocken sprang sin väg. Boskapen vände huvudet
åt Torres’ håll, dåsade med halvslutna ögon och
fortfor att vifta bort flugorna. Med en våldsam
ansträngning, nästan omedveten om att han halvt hade
slitit av sina öron, drog han in sitt huvud genom
räm-nan och svimmade där han låg på skelettet.
Två timmar därefter — han visste ej hur tiden
lidit — återfick han medvetandet och fann att han låg
kind mot kind med skelettet. Den nedgående solen
lyste redan in genom den smala springan och hans
blick stannade vid en rostig kniv. Dess udd var nött
och avbruten, och han förstod sammanhanget. Det
var denna kniv som ristat in inskriptionen på
klippväggen under den trattlika gropen i andra ändan av
gången, och detta skelett var kvarlevorna efter den man
som hade gjort inskriptionen. 1 det ögonblicket blev
Alvarez Torres vansinnig.
”Jaså, Peter McGill, min fiende”, mumlade han,
”Peter McGill som narrade på mig denna död... här
har du för det! Och här! Och här!”
Han högg den tunga kniven i dödskallens murkna
panna. Dammet av de ben, som en gång hade varit
omklädnad för Peter McGills hjärna, trängde in i
hans näsa och ökade hans raseri. Han angrep
skelettet med händerna, ryckte och slet i det, fyllde
marken omkring sig med benskärvor. Det var som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
