Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon skånsk byskräddares högsta estetiska begrepp, och
för att beteckna sina mycket frisinnade åsikter hade han
knutit en eldröd halsduk kring sin något dunkelfärgade
krage.
För öfrigt voro omgifningarna följande:
En ganska vanlig biljardsal, och rundt kring biljarden
hade man genom mångårigt trafvande urhålkat gropar i
golfvet. Midt på det gröna klädet mörknade en stor
fotogenfläck, resultatet af någon konstboll, hvilken i ett
kritiskt ögonblick krossat oljehuset i den något medfarna
belysningsapparat, som dinglade öfver biljarden. Innanför
denna sal låg lokalens allra heligaste, »gröna kaféet». Det
egentliga prydnadsföremålet här utgjordes af en billig
gipsfigur, föreställande vishetsgudinnan Minerva, men i stället
för spjutet höll hon sedan många år i sin hand ett halffylldt
punschglas.
För att totalt förjaga den trista dimmiga
höststämningen därute voro rullgardinerna neddragna, en brasa
sprakade i kakelugnen, och midt på bordet tronade en stor
koppargryta. På ett galler öfver grytan låg ett
sockerblock, innehållet var en glittrande klar vätska, och små
blå lågor hoppade upp och ned som lyktgubbar.
I det dunkla skenet skymtade man en ring af anleten,
några ungdomliga, runda och skägglösa, nyss komna från
hyggliga föräldrars lugna tjäll, andra med mer eller mindre
dystra grubblarminer eller pussig, rödbrusig frodighet,
frukter af många års öfverliggarlifs vidrigheter eller
ljufligheter. För att slå ihjäl höstdimman och tiden bryggde
man en förmiddagsbrylå.
»Riddarne af runda bordet» kallades detta besynnerliga
kotteri, som gjorde så anmärkningsvärda ansträngningar
att förspilla sin ungdom.
I väntan på brylån gick kotteriets hedersledamot
Nils Flodén därute och spelade biljard med skänkjungfrun
Selma.
Det var en smärt ståtlig gestalt af mycket solidt virke.
Jag minns hur hon med ena handen fattade tag i den tunga
biljardens kortsida och ledigt lyfte den högt i luften.
Skådade man endast hennes ovala ansikte med de stora bruna
ögonen, det ramsvarta håret och de fuktiga röda läpparne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
