Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakom hvilka lyste en rad hvassa rofdjurständer, kom
man att tänka på någon favorithustru i ett österländskt
harem. Men öppnade hon dessa läppar för att tala,
förflyttades man mycket snabbt till Skånska slätten
någonstans mellan Ystad och Trelleborg.
Det fanns många som älskade denna flicka, och hon
hade den lilla ovanan att för hvarje ny lägga två fingrar
på bibeln och svärja att han var den förste. Jag tror bara
att det var Flodén som utgjorde ett undantag, men han
gjorde sig heller intet besvär att skjuta till måls med Amors
pilbåge. Som praktisk karl visste han, att hans yttre inte
var anlagdt för dylikt, och hyste han några platoniska
känslor, så dolde han dem med stor samvetsgrannhet och
förskingrade hellre enbart sin ungdom kring en brinnande
brylå.
Hvad han lefde af var en gåta för mig och alla andra
och troligen också för honom själf. På lediga stunder hade
han i många år idkat studier inom naturvetenskapen och
ansågs ganska solid i diverse fack.
Men någon fast bostad hade han troligen aldrig haft,
ty kinesning var på den tiden ett mycket vanligt
bostadssystem. Jo, det var sant, en enda gång hade han hyrt sig
en egen kula. Och den historien måste jag rädda.
Han hade flyttat in i en liten vindskupa, tillhörig en
förmögen bankkamrer, och som Flodén höll styft på den
sociala utjämningen i ekonomiväg, föraktade han djupt
att betala någon sorts hyra. Han gjorde inte ens en min
härvidlag, trots både kamrern och kamrerskan från sina
fönster dagligen betraktade honom med stränga blickar,
då han kom ned för trappan till sin vindskupa och gick
öfver gården.
Då alla allvarliga föreställningar och uppmaningar
från Flodéns sida endast bemöttes med öfverlägsna
småleenden, tyckte kamrern slutligen att det gick för långt.
Och då Flodén sent en aftonstund kom hem, fann han en
bräda spikad för dörren. Detta generade honom
ingalunda, ty brädan satt där ganska primitivt, hvadan han
bröt loss den och låg kvar som vanligt.
Då han på morgonkulan sökte smita ut till dagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
