Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
susa och hvissla ute i korridoren. Jag satte mig förskräckt
upp i soffan, men allt i rummet förblef sig likt. Månskenet
silade in sig genom de gardinlösa fönstren lika rikt och
fridfullt som förut. Därutanför fortfor emellertid hvisslandet
och suset i tjutande, klagande tonarter. Det lät som
dofva rosslingar, det lät som späda barnskrik, det kom
mullrande som en åska långt, långt i fjärran. Det var en
rent af helvetisk symfoni, men efter någon stunds fruktan
och bäfvan begrep jag, att det bara var den stora,
knarrande ytterdörren som sprungit upp och det intensiva draget
från gatan som spelade upp sin angenäma konsert i det
gamla rucklets särdeles akustiskt lämpliga vinklar och vrår.
Det pinade öronhinnorna infernaliskt. Jag vände mig
hit och dit och funderade rent af på att utföra hjältedådet
och klifva upp och ut och med risk att möta hvita spöken
i den svarta långa korridoren gå ned och stänga ytterdörren.
Midt under dessa funderingar inträffade emellertid
något. Papagenos lurfviga hufvud på kudden därborta
i träsängen började röra på sig, och plötsligt satt han
vind-snabbt rakt upp i sängen.
Hans rörelser voro sömngångaraktigt afmätta och
säkra, och jag stirrade häpen på hans förehafvanden. Utan
att se sig om sträckte han högra armen mekaniskt snabbt
snedt bakåt och grep det Nya Testamentet:
— Akta dig nu, Jakob! Nu börjar du, min själ, bli
för fräck!
Och snabb som en åskvigg flög boken i riktning mot
den tomma bokhyllan med sådan kraft, att innehållet
stannade däruppe, under det att permarne lekfullt kommo
dansande utefter golfvet.
Papageno förblef en stund i sin sittande upprätta
ställning, tydligen i spänd afvaktan på resultatet, därpå sjönk
han med en tung suck åter ned på kudden.––––––-
Det fortfor att hvissla, tjuta, sucka och rossla
därutanför, månskenet flöt lika silfverklart in i rummet, och
som i en dröm hörde jag fortfarande ur fjärran:
— Saliga äro de som se med barnaögon dem djäfvulen
och världen ännu icke förblindat. — Si Sarons vattubrunnar.
— Si Sarons liljor. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
