Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag vaknade på morgonen var värden redan
försvunnen.
I min hjärna dansade ännu minnena af den sällsamma
natten. Till en början föreföll mig alltsammans som en
dröm, men då jag såg ut öfver rummet upptäckte jag
pärmarna till Nya Testamentet, hvilka fortfarande lågo kvar
midt på golf vet.
Jag kastade en blick ut genom fönstret och fann
om-gifningen totalt förändrad sedan gårdagen. I täta flingor
dalade snön till marken från en jämnmulen himmel, gatan
var hvit, och träden i parken midt emot voro hvita. Vintern
hade kommit, plötslig och oväntad.
Och med en huttrande känsla från allt detta hvita gick
jag åter och lade mig för en stund på den rankiga soffan, ty
det tycktes ännu vara mycket tidigt på morgonen.
Och med morgonsömnen kommo de vackraste
dröm-marne:
Därute midt på den hvita slätten står den gamla
gården. Halmtaket är försvunnet och förvandladt till ett
par bländhvita, mjuka bolstrar, hvarur det öfvergifna
storkboet sticker upp som ett svart utropstecken.
Där inne sofva de ännu i stugans och sängens värme
och fred, men därute varslar det morgon. Månen mister
sin citronglans och blir hvit i ansiktet som drifvan nere på
jorden, skogen blir allt svartare mot himlens djupblå
bakgrund, ty stjärnorna blekna därofvan, och det börjar
strimma rödt öfver trädtopparna.
Men därinne i det gamla vagnslidret stå tvänne män.
De äro småväxta, ty de äro sagans dvärgar. Deras långa
hvita skägg böljas till deras krokiga knän, de slitna kläderna
kring de magra gestalterna äro lappade, och de röda
yllemössorna äro stoppade här och där med mörkare garn.
Det är svåra tider nu för lyckans gamla hustomtar, folk
tror inte längre på dem.
— Se, nu är det vinter igen, säger den ene. Nu ska
de små människobarnen ut och åka igen på vägarna. Nu
vilja de höra om klangen sitter kvar i de gamla bjällrorna,
som de ärfde af farfarsfar. Nå, han var ju också en karsk
och modern herre på sin tid och tänkte väl föga uppå, att
ju renare hans själ var och fylld af guds godhet, ju härligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
