Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där låg nu Putta Långhaka i den långa svarta kistan,
som man ställt ut på logen. Men hon var inte som vanliga
lik. De som hade svept henne sade, att det var som att ta
i ett stycke trä, och omöjligt hade det varit att få igen
ögonlocken, utan låg hon där och tittade lika styggt som när hon
lefde, och det kusligaste var, att hon såg på en på hvilken
sida man än stod om kistan. Då vördi prosten hade
kommit för att ge henne nattvarden hade hon knuffat honom i
magen, så att han satte sig bland enriset på golfvet i all sin
härlighet med både kappa och krage och fick hela kalken
öfver sig. Och så hade hon gett till ett hväsande skratt,
så det luktade svafvel långt ut på landsvägen.
På detta ogudaktiga sätt hade hon gått till en annan
värld. Ingen må undra på, att Pär var glad att bli af med
henne, och sammaledes tyckte man nog lite hvarstans i
bygden. Begrafningsfolket kom i stora massor, ty för
första gången på många år skulle det bli ett ordentligt gille
på Snärpa.
— Vi ska lufta ut svafveloset efter konan och göra Pär
te en karl igen, sa’ byamännen.
Hon hade dött en torsdagseftermiddag på efterhösten.
Pär ville med det fortaste ha henne stoppad i jorden, och
redan på söndagsmorgonen kom man körande på vägarna
till Snärpa. Snart var både stallet och ladugården alldeles
fullproppade med hästar, och de som kommo sist bundos
vid järnöglor rundt väggarna. Hela gården var full med
allehanda åkdon, och ett par rader vagnar och bukiga
tril-lor hade man fått köra ut på den närmaste huggna
hvete-åkern.
Inne i ryggåsastugan var fäjadt och putsadt och klädt
till storgille. Golfvets nötta bräder voro strödda med den
finaste hvitaste hafssand och hackadt enris. Väggarna
voro behängda med mjölkhvita hemmaväfda tapeter med
smala bårder, röda och blå enligt gammaldags mönster. De
stora gröna, järnbeslagna ekkistorna med rankor af rosor
och änglahufvuden på framsidorna voro höljda af brokiga,
storrutiga täcken. Den lilla tennkronan i taket och
tenn-stakarna i väggarna voro nyskurade, och på hyllorna
omkring den väldiga spiseln och öfver dörren skeno
kopparkärlen som solar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
