Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På de stora långborden, på de väggfasta bänkarna,
på stolar och på golf vet, ute i köket och i småkamrarne —
öfverallt skådade man fömingens skatter. Pär Truls var
visserligen ej så barskrapad, och mat fanns det på Snärpa,
tillräckligt att mätta en half by om det skulle knipa, men
aldrig har det väl varit riktigt fin sed att komma med två
tomma händer till gille, hvarken till bröllop eller
begraf-ning. Nej, bra med förning, både vått och torrt, skall det
vara, om man är rejält folk och vill bli estimerad och
välkommen.
Det närmade sig gåsslakttiden, och på långbordet
prunkade bortåt ett dussin gäss i all sin skinande feta prakt.
Lindade i hvita dukar stucko slaktade smågrisar här och
där fram sina trynen, och på bänken låg en lång rad af salta
torkade fåralår, ljufliga »fioler» att spela på. Korgar fulla
med ägg trängdes med stora smörby 11 or, och det blå- och
rödrutiga täcket, som höljde den forna äktenskapliga sängen,
hade man radat fullt med väldiga gulbruna sockertårtor,
goror, klenättor och annat fruntimmerskrams. Utanför
köksdörren hängde knippen med tjocka ålar vid sidan om
en nyslaktad gödkalf och dito lamm, och på en träbock ett
stycke därifrån lågo ölkaggarne, väntande att bli tappade
på sitt svarta skummande innehåll. Det såg ut till att
bli ett gille med kläm och mening i, och då och då flög ett
förväntansfullt belåtet leende öfver anletena, som dock
ännu för syns och skams skull bibehöllo en allvarlig
begraf-ningsmin.
Där stodo de goda dannemännen i sina långa svarta
vadmalsrockar, hvita tjocka yllestrumpor, kortbyxor och
skor med silfverspännen. Och de likaledes svartklädda
mororna och töserna sprungo beskäftigt omkring och
ordnade med fömingen så ryggsnibbarne fladdrade på de
runda hvita hättoma.
Den nyss vordne änkemannen gick omkring bland
be-grafningsfolket och tog emot »sorgens beklagande» så godt
han kunde. Ty var det inte förunderligt med Pär Truls!
Fet och trind och treflig i ansiktet hade han alltid varit,
och den gula skäggkransen under hakan hade ännu
knappast något grått strå. Men det tycktes vara slut med
sorgmodigheten — jaja, visserligen suckade han både djupt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
