Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på många herrans år. Nu taltes det om, att Långhakan
brukte tassa dit opp när det blifvit riktigt mörkt på
efter-hösta-kvällarna, och det skulle vara roligt att veta hvad hon
hade för sig för trolltyg och mörksens konster.
— En kväll då jag kom körande från sta’n och satt och
spankulera på ingenting fick jag se hur det lyste därinne
i det kyffet. Jag har aldrig varit så värst rädder af mig och
skulle inte väja för att titta skam själf i synen, och därför
så tog jag och band hästen och tassa så tyst hän till väggen.
Där var en stor spricka, så det var ingen konst att titta in.
— Till en början såg jag bara något långt, smalt och
svart, som stod och vagga fram och tillbaks midt i ljuset.
Men när jag såttt där och glott en stund böjde det sig åt
sidan, och så såg jag att det var Putta Långhaka. Jag hade
aldrig riktigt märkt förut, att hon hade en så hiskelig haka.
Hon var svart som sot i synen, håret hängde ned på ryggen
på’na som en svans, och när hon titta åt sprickan där jag
stod såg jag, att ögonen voro stora, runda och gulgröna och
skeno som ljus. Inte vill jag svärja på, att det inte klack
till i mig, men det säger jag, att inte var hon stort likare
än Hins mormor själf.
— Nå, som sagdt var, jag är inte den som är rädder,
och fast hon glodde och glodde som hon skulle sluka mig
hel, så stod jag där jag stod. Och nu såg jag, att hon rörde
i en stor gryta på spisen, och rundtorn slefen fräste blå eld,
som hoppade opp och ner och osa så jag fick hålla mig för
näsan. Och det var nog bäst det, för ingen kan veta, hur
trollskott kan komma på en.
— Rätt som det var kom en lång svart hand med
långa klor ner genom skorstenen. Hon streta och bände
ett slag så mycke hon orka, men så fick hon följa med och
det med en så hiskelig fart, att hon nätt och jämnt hann
sticka ett kvastaskaft mellan benen. Grytan sparka hon
till så all elden rann ut, och de blå smådjäflarne dansade
omkring på golfvet som tosingar tills de hoppa ner i sprickorna
i golfvet och gömde sig. Det susa och tjöt i luften som den
värsta orkan, och lycka var, att jag bundit hästen så väl
för annars hade han väl den kvällen kommit hem före mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
