Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugan äfven, målad både röd och blå och gul och grön,
fast den närmast liknade en stor och fantastisk kajuta.
Midt på ena gafveln åt sjön satt en gammal hisklig
gallions-bild med hvit lekamen och blåa kinder.
I den stugan hade skeppar Hemming några år hvilat
ut från sina strapatser och äfventyr under den första
ungdomstiden. När han nu så sorgligt och mystiskt försvunnit,
satt hans änka där ensam med en liten ljuslockig dotter,
som lekte i sanden och med sina klara barnaögon späjade
ut öfver det hemlighetsfulla hafvet, om aldrig hennes
förlorade fader skulle komma tillbaka.
Kalle Klyfvarbom, hans olycklige stallbroder, som
trots unga år, redan hunnit bli änkling, lämnade efter sig
en liten ensam, mörklockig pilt, och hvad var väl
naturligare än att denne togs upp i skeppar Hemmings stuga.
Sålunda växte lille Knut och lilla Stina upp tillsammans,
tvenne fria, friska och starka barn af hafvet. Och då de
blefvo till mogen ålder komna, ingingo de ett förbund så
pass kristligt äkta, som det var brukligt därute vid kusten.
Huru härvid närmare tillgick, ligger ej inom ramen för
denna lilla sägen, men det finns saker, som äro mera
invecklade.
Men säkert är, att de lefde lyckliga och nöjda, brynta
af väder och vind i den brokiga stugan bland klipporna
under gallionsbildens hägn. Och en liten Stina i ny
upplaga satt i sanden och lekte och tittade utåt hafvet––––-
Så kom en höst med stormar, svårare än man på länge
hört dåna. Den hösten förliste många skepp långs den
klippiga kusten, och folket ville minnas, att himlens vindar
ej varit så vilda på tjugu år, sedan den ödesdigra gången
då det underliga främmande skeppet försvann vid
Galg-pliggen.
Man hade haft svårt arbete af både det ena och andra
slaget, och så en klar stilla höstmorgon låg därutanför det
lilla fiskläget ett annat okändt skepp som ett minne af den
gångna nattens förskräckligheter. Men denna gång var
det ingalunda Galgpliggens skull. Den främmande skutan
hade ränt fast på en af de långa sandreflarne utanför den
väna viken, och där låg nu skrofvet ochh lutade i
fyrtiofem graders vinkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
