- Project Runeberg -  John Finkelman /
109

(1923) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

etiketten »Ankar-Gin». Ja, nog förankrade det oss.
Vi kommo aldrig ut ur staden, det blev ingenting av
med vårt fiske i sampanen heller. Och fastän vi voro
där i tio dagar, $atte vi aldrig vår fot på den där vilda
stigen längs lavaklintarna och bland blommorna.

Vi träffade gamla bekanta från andra skonare, folk
som vi hade mött på krogarna i San Francisco, innan
vi seglade. Och varje sammanträffande var
detsamma som ett glas; och det var så mycket att tala om
— och flera glas. Så måste det sjungas och skrålas,
tills fantasien kom i farten och alltsammans tycktes
mig så stort och underbart, — dessa lustiga, väderbitna
sjörövare, av vilka jag utgjorde en, samlade till
dryckeslag på en korallstrand. Gamla sagor jag läst om
riddare till bords i banketthallen, om vikingar som
firade hemkomsten genom att låta mjödhornen gå
omkring, kommo för mig, och jag kände att de gamla
tiderna icke voro döda och att vi hörde just till detta
samma släkte.

Tidigt på eftermiddagen var Viktor fullkomligt
berusad och ville slås med alla. Jag har sedan på
hospital sett dårar i tvångsceller som uppfört sig precis
på samma galna sätt som Viktor, kanske bara att han
var ännu galnare. Aixel och jag gingo emellan som
fredsmäklare, fingo våra duktiga slängar också, men
lyckades till sist få vår kamrat ned i båten, varpå vi
rodde honom ombord på skonaren.

Men knappt hade Viktors fotter berört däcket,
förr än han genast började slåss med hela besättningen.
Han ägde flera mäns styrka i sitt bärsärkaraseri. Jag
kommer särskilt ihåg, hur han hade fått en man ned
i ankarklyset, men inte lyckades träffa med sina slag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljfinkel/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free