- Project Runeberg -  Hawaji-noveller /
17

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På Makaloa-mattan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oefterrättlig tingest som man snurrade omkring med
handen!

”Robert och John hade vardera givit George fem
tusen dollars då vi gifte oss. Men han hade bett att
det skulle hållas hemligt. Endast vi fyra visste det.
Och medan jag sydde mina billiga liolokus på den
oefterrättliga maskinen, köpte han jord för pengarna
— övre Nahalaägorna, du minns — en bit i sänder,
varje köp en mödosam affär som han genomdrev med
fattiglappens bekymrade min. I dag inbringar
enbart Nahalakanalen mig fyrtio tusen om året.

”Men lönade det mödan? Jag svalt. Om han bara
en enda gång hade tryckt mig våldsamt till sitt bröst!
Om han bara en enda gång hade dröjt hos mig i fem
minuter tagna från hans egna affärer eller från hans
trogna arbete i sina förmäns tjänst! Ibiand kunde jag
ha skrikit eller slungat den eviga heta gröten i hans
ansikte eller slängt symaskinen på golvet och dansat
hula på den, bara för att tvinga honom att brusa upp
och bli ond och vara mänsklig, brutal, ett slags man
i stället för den gråa, frusna halvguden.”

Bellas tragiska min försvann, och hon rent av
skrattade med oförställd munterhet åt sina minnen.

”Då jag var i det lynnet betraktade han mig
allvarligt, kände mig allvarligt på pulsen, granskade min
tunga, gav mig gravitetiskt in bäverolja och
försäkrade mig att jag skulle känna mig bättre i morgon.
Tidigt i säng! Det längsta vi sutto uppe var till
klockan nio. Åtta var vår vanliga sängtid. Det sparade
fotogen. Vi åto ej middag på Nahala — kommer du
ihåg det stora bordet på Kilohana där vi dinerade?
Men George och jag åto kväll. Sedan satt han tätt

2. Hawaji-noveller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljhawaji/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free