Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kahekilis ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller svarta ögon och breda, regelbundna drag tycktes
de vara lika godmodiga, glada och milda som
klimatet. Mot allt detta kontrasterade deras bistra
utstyrsel. Ur deras grova skinndamasker stucko långa
knivars handtag fram. På hälarna sutto storkringlade
spanska sporrar. De skulle ha sett ut som banditer,
om inte deras mjuka cowboyhattar varit prydda med
blommor och doftande maile. En av dem, med en
fauns delikata och skälmska skönhet och en fauns
ögon, hade en flammande hibiscusblomma kokett
instucken över örat. Över dem, som ett mot solen
skuggande tälttak, växte en vidlyftig baldakin av Ponciana
regia, ett hav av lågande blommor varur fjäderlätta
ståndare stucko fram som ägretter. Långt bort,
dämpade av avståndet, hördes deras tjudrade hästars
stampningar. Allas ögon voro uppmärksamt riktade
på den ende sovaren, som låg på rygg på en
lauhala-matta hundra fot därifrån under
johannesbröd-träden.
Hur muskulösa de hawajiska cowboys än voro, var
den sovande det ännu mera. Och enligt vad hans
snövita hår och skägg intygade var han också mycket
äldre. Hans grova handleder och stora fingrar tydde
på att det var en väldig kroppshydda som dolde sig
under de lösa blå lärftsbyxorna och domestikskjortan
utan knappar, öppen från mellangärdet till
Adams-äpplet och som blottade ett bröst ludet av lika vitt
hår som på hans huvud och haka. Detta höga, breda
bröst med sina smidiga muskler vittnade om den sega
styrka som ännu fanns hos honom. Ingen solens och
vindens bronsering kunde dölja hans huds
vittnesbörd att han var en äkta haole — en vit man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
