Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De dödas ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss kommit över Jules Verne, som gamle Howard
lånat mig, och läste så att jag blev yr i huvudet. De
dödas ben? Vad var det mot nordpolen och jordens
medelpunkt och svansprydda kometer att rida på
genom rymden in ibland stjärnorna! Naturligtvis hade
jag ingen lust att vara med på den där expeditionen
för att stjäla ben. Jag sade att min far var stor
och stark, han kunde gå med och dela lika med henne
alla de ben han hittade. Men hon sade att han bara
var en enfaldig samlare — eller något uttryck i den
stilen, fastän kraftigare.
”Jag känner honom”, försäkrade hon. ”Han skulle
spela bort sin mors ben vid en kapplöpning eller ett
parti kort.”
”Jag höll med min far då det gällde modern
skepticism, och jag sade henne att alltsammans var smörja.
’Ben?’ sade jag. ’Vad är ben? Till och med
sorkar och råttor och kackerlackor ha ben, ehuru
kacker-lackorna ha sina ben utanpå kroppen i stället för
inuti. Skilnaden mellan människan och andra djur’,
sade jag till henne, ’är inte benen, utan hjärnan. En
oxe har större ben än en människa, och mer än en fisk
som jag har ätit har flera ben, men en valfisk
överträffar alla skapade varelser i fråga om ben.’
”Det var rent språk, som är vår hawajiska vana,
det har ni nog märkt för längesedan. Hon svarade
lika uppriktigt att hon beklagade att hon inte hade
skänkt bort mig som litet barn, då jag föddes.
Sedan beklagade hon att hon någonsin hade fött mig.
Därifrån var det bara ett steg till att anaana mig.
Det hotade hon mig med, och jag företog mig den
modigaste handlingen i hela mitt liv. Howard hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
