- Project Runeberg -  Hawaji-noveller /
134

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vattenbarnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”En dag”, fortfor gamle Kohokumu, ”då jag blir
riktigt gammal, skall folk säga ätt jag har drunknat
i havet. Men det är dumt prat. I själva verket liar
jag då återvänt till min mors famn, för att vila där
under hennes hjärta, tills jag födes på nyitt; då skall
jag dyka upp i solskenet som en blomstrande ungdom,
liksom Mani själv då han var gyllene ung.”

”En konstig religion”, sade jag.

”Då jag var yngre bråkade jag min stackars hjärna
med ännu konstigare religioner”, svarade gamle
Kohokumu. ”Men lyssna, du unge vise, till min äldre
visdom. En sak vet jag: då jag blir gammal söker jag
mindre efter sanningen utanför mig ocb finner mera
av sanningen inom mig. Varför har jag kommit på
denna tanke om att återvända till min mor och födas
på nytt av min mor i solskenet? Det vet du inte.
Jag vet det inte heller, jag vet bara att utan en
viskning av människoröst eller ett tryckt ord, utan
påverkan från annat håll, har denna tanke dykt upp
inom mig ur mitt innersta, som är lika djupt som
havet. Jag är ingen gud. Jag skapar ingenting.
Därför har jag inte skapat denna tanke. Jag känner inte
dess far eller dess mor. Den härstammar från den
gamla tiden före mig, och därför är den sann.
Människan skapar inte sanningen. Människan, om hon inte
är blind, känner bara igen sanningen, då hon ser den.
Är denna tanke, som jag har tänkt, en dröm?”
”Kanske det är du som är en dröm”, skrattade jag.
”Och jag och himlen och havet och det järnhårda
landet äro kanske drömmar, idel drömmar.”

”Jag har ofta tänkt det”, försäkrade han lugnt. ”Det
kan mycket väl vara så. I natt drömde jag att jag

EM

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljhawaji/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free