Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vattenbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill glömma, och då dricker jag öl och far ut och
fiskar och sjunger gamla sånger och drömmer att jag
är en lärka som sjunger i himlens sky. Det tycker
jag allra bäst om, och det drömmer jag ofta då jag
har druckit mycket öl.”
Han tittade modfälld ner i lagunen genom
vattenkikaren.
”Det blir inte flera napp på en stund”, förklarade
han. ”Fiskhajarna stryka omkring, och vi måste vänta
tills de äro borta. Och för att inte tiden skall bli lång
vill jag sjunga för dig kanothalarsången till Lono.
Kommer du ihåg den?
”Ge mig trädets stam, o Lono!
Ge mig trädets djupaste rot, o Lono!
Ge mig trädets öra, o Lono!”
”För allt i världen, sjung inte!” avbröt jag. ”Jag
har huvudvärk, och din sång plågar mig. Du kanske
är i fan så god form i dag, men din strupe är murken.
Jag vill hellre att du skall tala om drömmar eller
berätta lögnhistorier.”
”Det är för ledsamt att du är sjuk, du som är så
ung”, sade han muntert. ”Jag skall inte sjunga mera.
Jag skall berätta dig något som du inte vet och
aldrig har hört: något som varken är dröm eller
lögnhistoria, utan något som jag vet har hänt. För inte
så längesedan levde här, på den här stranden vid just
den här lagunen, en ung gosse, vars namn var
Kei-kiwai, vilket som du vet betyder Vattenbarnet. Han
var verkligen ett vattenbarn. Hans gudar voro
havet och fiskgudarna, och han var född med kunskap
om fiskarnas språk, men det visste inte fiskarna förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
