Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vågsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cis fyllig, ändå är fylligare än de flesta. Nå,
hennes ålder?”
”Gissa först, du.”
”Hon kan vara tjugufem, hon kan också vara
tjugu-åtta . .
Men Stanley Patterson hade oartigt nog slutat höra
på.
”Det är inte bara hennes ben”, utbrast han
entusiastiskt. ”Det är hela hon. Se på hennes delikata
underarm. Och den svällande linjen upp till axeln.
Och hennes biceps! Den lever. Jag håller dollars
mot en dränkt kattunge att den är väldigt hård . ..”
Ingen kvinna, mycket mindre en Ida Barton, kunde
ha varit omedveten om den effekt hon gjorde längs
Waikikis plage. I stället för att göra henne förtjust
på det vanliga fåfänga sättet retade det henne.
”Sådana kattor!” sade hon skrattande till sin man.
”Och tänka sig att jag är född här för nästan ett
tredjedels århundrade sedan! Men då voro de inte
så elaka. Kanske för att här inte fanns några
turister. Vet du, Lee, jag lärde mig simma precis här
på stranden framför Utriggarna. Vi brukade fara
hit ut med pappa under ferierna och över söndagarna
och kampera i en gräshvdda som låg alldeles där
Ut-riggardamerna servera te nu. Och tusenfotingar
ramlade ner från taket på oss medan vi sovo, och vi åto
poi och opihis och rå aku, och ingen hade mycket på
sig då vi summo och fångade bläckfiskar, och det
fanns ingen riktig väg till staden. Jag minns
regnperioder då marken var så översvämmad att vi måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
