- Project Runeberg -  Hawaji-noveller /
203

(1922) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vågsvall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Kanakasvallet kom jag att tänka på i dag, att om
vi dogo var det något osagt mellan oss.”

Hon tystnade, och Lee, som halvt anade vad som
skulle komma, gjorde ingenting för att hjälpa henne,,
han bara grep hennes hand och tryckte den hårt i
sin.

”Sonny hade alldeles förlorat besinningen ...
gentemot mig”, stammade hon. ”Det måste du
naturligtvis ha märkt. Och. . . och i går kväll ville han att
jag skulle rymma med honom. Men det är inte det
min bekännelse gäller. ..”

Lee Barton väntade.

”Min bekännelse”, fortfor hon, ”går ut på att jag
inte var det ringaste ond på honom — bara ledsen och
deltagande. Min bikt gäller att jag själv förlorade
besinningen lite grand... ja, till och med mer än
lite grand. Det var därför jag var snäll och vänlig mot
honam i går kväll. Jag är inte dum. Jag visste att
det skulle så gå. Och... ja, jag vet att jag bara är
en svag, fåfäng kvinna — jag var stolt över att en
sådan man förlorat självbehärskningen för min skull,
för en sådan kvinna som lilla jag. Jag uppmuntrade
honom. Jag har ingen ursäkt. Det där i går kväll
skulle inte ha hänt, om jag inte hade uppmuntrat
honom. Det var jag och inte han som syndade i går
kväll då han gjorde mig den där frågan. Jag svarade
nej, omöjligt, ja, det vet du nog utan att jag talar
om det. Och jag var moderlig mot honom, mycket
moderlig. Jag lät honom omfamna mig, tryckte mig
intill hans bröst och lät honom kyssa mig och kysste
honom själv, eftersom det var första och sista gången.
Ja, du förstår, det var hans resignation. Jag älskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljhawaji/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free