Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vågsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte Sonny. Jag älskar dig. Jag har hela tiden älskat
dig, ingen annan än dig.”
Hon väntade och kände hur mannens arm lades om
hennes axel och under hennes egen arm, och hon lät
honom dra henne till sig.
”Du skrämde mig ganska ordentligt”, tillstod han,
”jag var till ooh med rädd att jag skulle förlora dig.
Och . . .” Han avbröt sig i tydlig förlägenhet, sedan
fångade han modigt sin tanke. ”Nåja, du vet att du
är den enda kvinnan för mig. Nog sagt.”
Hon drog upp tändstickslådan ur hans ficka och
strök eld så att han skulle få tända sin länge
slocknade cigarr.
”Ja”, sade han, då röken virvlade omkring dem, ”då
jag känner dig så som jag känner dig, hela dig, vill
jag bara säga att jag tycker synd om Sonny för vad
han har gått miste om — jag är ledsen å hans
vägnar, men lika glad å mina egna. Och . . . en sak till.
Om fem år har jag något att berätta dig, något
märkvärdigt, något löjligt märkvärdigt, alltsammans om
mig och hur tokig jag har varit för din skull. Fem
år. Är du med på det?”
”Jag är med på det, om det också vore femtio år”,
sade hon och smög sig närmare intill honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>