Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lars Hiertas första riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRYCK PÅ RIDDARHUSET. 39
grefve Horns uttryck, förenade sig med honom under ljudliga
rop en så stor mängd af riddarhusets medlemmar, hvilka för
att bli antecknade trängde fram kring protokollisternes bord,
att detta så när vräkts öfver ända och stor villervalla uppstod
i salen. Friherre K. H. Anckarsvärd, som redan begynt yttra sig,
blef afbruten af sorlet, »blandadt med en och annan fot-ton
för öfrigt», säger Riksdagstidningen. Afvaktande bullrets slut,
stod Anckarsvärd tyst qvar på sin bänk —
på riddarhuset ta-
lade man den tiden stående på bänken —
och midt emot ho-
nom klef den bekante friherre Ludvig Johansson Boije (»nöt-
knäpparen») upp på sin. Han pekade på den inom kansliskran-
ket sammanskockade hopen, kallade denna tillställning en offer-
ceremoni och frågade, om man skulle anses illasinnad, i fall man
ej toge del i den. Bravo ropade många, bilden afskräckte eller
lugnade andra och ändtligen begynte tilloppet aftaga och Anckar-
svärd kunde fortsätta sitt tal. Få diskussioner, säger Hiertas
blad, hafva i dramatiskt hänseende varit af lika stort intresse.
Stormigt nog gick det till den 18 juli 1829, då samme
grefve Horn under ordvexling med riksståthållaren i Norge,
grefve B. B. von Plåten, bad honom komma i håg, att han
»icke talade från Kristiania torg, utan på svenska riddarhuset
och till en svensk riddersman», hvarvid missljud och stamp-
ningar dånade så starkt, att en främmande åhörare kunnat,
förvexla de »svenska riddersmännen» med en torgpublik i Kri-
stiania. Den 26 oktober samma år fick Hierta bevitna K. H.
Anckarsvärds »stora scen», då han efter ett tal af ytterlig skärpa
steg fram till landtmarskalksbordet och återlemnade sin riks-
’
dagsmannapolett, enär han ej mera ville deltaga i en riksdag,
som »begick olagligheter». Men att detta steg ej kunde bi-
draga att förebygga sådana, liksom att öfver hufvud oppositio-
nens alla häftiga ord till intet tjenade, derpå tycktes den store
oppositionschefen föga hafva tänkt. Desto mera mognade hos
den unge snabbskrifvaren de framtidsplaner för en politisk
verksamhet, hvilken allt mer syntes honom som en
lefnadsupp-
gift, ju mera han insåg, hur de liberala ideernas målsmän of-
tast sått på hälleberget.
Den kraftigaste och bäste af riddarhusoppositionens talan-
ger var nu otvifvelaktigt hans äldre vän och frände, öfverste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
