Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lars Hierta affärsman och tidningsutgifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 LARS HIERTA AFFÄRSMAN OCH TIDNINGSUTGIFVARE.
merantfisket» gaf sig luft, innan man ännu hunnit rätt få upp k
ögonen för det nya bladets öfriga »ofog». Men det dröjde icke I
länge, förrän polemiken äfven emot detta var i full gång. Med H
-lustiga artiklar och skämt af stundom skäligen grofkornig na-1
tur parerade Aftonbladet de förfärliga huggen, och inom ettl
år hade sjelfva Minerv a bekänt, att »då Aftonbladet först ut-i
kom, tyckte mången, att Lilla Lasse var
rolig, och han gjorde 1
sin fortune på detta tycke».
Profnumret visade också detta. Att det meddelade under-1
rättelsen om wellingtonska ministerens fall, lär icke gladt så |
många af dess läsare, som dess artikel »om det nya årets för- I
hoppningar» (hvari det besvarar sina ärade samtidas artighe- I
ter, bland annat med uppmaning åt Granskaren, Fädernes ^
landet, Stockholms tidning och Argus IV att »slå sig tillsamman!
och begära publikt understöd till inrättande af en
vattnings-1
maskin af fyra åsnors kraft för att dermed uppfriska allt snärj-!
gräs och alla gamla fördomar i landet») och framför allt arti-1
keln om den nyss hållna jubelfesten med anledning af Ansgarius’I
första kristendomspredikan i Sverige för tusen år tillbaka. Se-M
dan firandet i Upsala blifvit omnämdt, fortsätter redaktionen M
»Såsom en särskild och kanske den vackraste af alla de högtidliga I
handlingar, hvarmed man firat den passerade jubelfesten, skyndar red.!
att offentliggöra följande berättelse, som af enskild hand blifvit oss g
meddelad. Man känner af historien, att den helige Ansgarius i starka*
uttryck skref till sin underhafvande biskop Simon i Björkö, att han och*
de öfriga missionärerne för ingen del skulle tillegna sig något af fol-||
kets egodelar och inkomster. För att nu värdigt fira den helige man-Il
nens högtid och minne, påstås, att så väl erkestiftets som ett visst 1|
annat stifts presterskap skola till en början i tysthet öfverenskommitlf
och beslutit, med sina biskopar i spetsen, att afsäga sig för alla tider 11
tionden och andra inkomster samt, enligt ordalydelsen i Ansgarius’ skrif- jj
velse, föda sig af sitt embete, det vill säga i sin anletes svett som*
han. Troligen följa äfven de andra stiften detta sköna exempel, då*
det hinner blifva bekant. Hvilken lättnad och lisa för landet, i
synner-M
het under ett befaradt mindre fördelaktigt år! Och hvilken sann krist-*
lig anda i detta förakt för jordiska håfvor! Det blir på detta
sätt^M
äfven i andlig mening, afundsvärdt att vara prest!»
N:r 2 stöter på polisen för gatusnusk och stank, n:r 3 har ■
att förtälja om »en ny och eftertänklig revolution i Polen», och!
den begärlighet, med hvilken derom ingående underrättelser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
