Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Aftonbladets qvartperiod 1831—33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Hk । DM
82 AFTONBLADETS QVARTPERIOD 1831—33.
W
ment —
»och det är icke mitt fel, slutar han, att deras beskaf-
fenhet snarare framkallat löje än allvar». Som ett intyg härpå
behöfs endast detta korta utdrag ur försvarsskriften:
»Jag kan icke neka, att petitionens författare råkat likna
riksens ständer vid gamla harnesk’, men då denna bild synbar-
ligen brukats för att häntyda på oegennytta och integritet, eme-
dan harnesken äro alldeles utan fickor, kan jag icke inse, huru
deruti kan ligga något smädligt. Då sjelfva vishetens gudom-
lighet föreställes klädd i gammalt harnesk, hvaruti äfven konun-
gar och hjeltar afbildas, och^då åklagarmakten sjelf nu kommit
i harnesk mot mig, synes bilden af denna lysande rustning vara
vida värdigare, än om den hemtats från andra klädespersedlar.»
»Hvad som i den åtalade uppsatsen synes mig svårast att
försvara är —
jag måste tillstå det —
yttrandet, att »tiden växt
ständerna öfver hufvudeb. Detta har aktor ansett som en bias-
femi. I farhåga för hvad den förväntade juryn kan tänka härom,
vågar jag knapt söka försvarsskäl i denna punkt, utan erinrar,
huru strängt det vore att åläggas 200 rdrs plikt för ett undslup-
pet yttrande, att den ena varelsen här i verlden råkat blifva
längre än den andras — — — — — —
—
W
»Slutligen och beträffande aktörs utrop om den befarade
dag, då hvarken de fyra stånden eller andra dylika föremål an-
ses »heliga», bör jag icke anmärka annat, än att jag, med stor
vördnad för vår gamla representation, likväl ej funnit mig för-
bunden att anse den som ett helgon, hvartill dess legender gifva
föga anledning. Om hon, mot förmodan, blifvit kanoniserad på
annat sätt, än som skedde 1772, vore väl skäl att icke dröja
länge med skrinläggningen.»
I den allvarligare delen af skriften påpekar Hierta, att det är
organisationen, ej personerna inom representationen, som blifvit
angripen i de reflexioner, hvilka uttrycka författarens sätt att
bedöma riksdagarnas historia, och att åtalet saknar hvarje skymt
af befogenhet; —
»men då utgången beror af juryns pröfning,
inför hvilken vår åklagarmakt är så utmärkt segersäll, bör jag
icke yttra något slags förhoppning om slutet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
