Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Aftonbladets qvartperiod 1831—33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANING TILL VALMÄN. —
FÅNGVÅRD. 87
i de löften, de gifva vid afresan hemifrån, och hvilka ihågkomma,
att representanten icke eger rätt att vedergälla en personlig väl-
vilja med bifall till nya utgifter, om dessa icke af verkligt be-
hof påkallas.» . . . »Det är egentligen rikets borgerskap och all-
moge, som under närvarande förhållanden i detta afseendé ega
rätt att föreställa nationen.»
Här ha vi alltså de folkvalda stånden erkända som
repre-
sentationens hufvudsak, uppmanade till ståndaktighet och spar-
samhet i anslag. Det är detta, som är »opposition». »I detta
tecken skall du segra», var redan nu Lars Hiertas tro, och som
erkänd härförare i det liberala lägret, hvars trupper dagligen
vunno tillväxt, beredde han sig att å riddarhuset och i Afton-
bladet strida för sina ideer. Svenska Minerva hade under
sommarn en gång klagat, att »liberalismen söker sätta sig ensam
i besittning af de liberala ideerna». Visst icke, svarade Afton-
bladet —
»den önskar ingenting högre och fordrar ingenting be-
stämdare, än att regeringarna, de maktegande bland folken, må
sätta sig i besittning af dessa ideer, och att de hos dem måtte
bära frukt till nationernas lycka och trefnad».
Äfven till »samhällets olycksbarn» sträcker sigfortfarandeHier-
tas liberalism. Han skrifver i Aftonbladet den 12 november 1833:
u
»Med våra ännu bestående hårda kriminallagar, som för hvarje en
gång bestraffad brottsling snart sagdt stänga all återväg till samhället,
och med det usla tillståndet i hufvudstadens trånga fängelser, der un-
der ransakningstiden fångarne måste blandas om hvarandra, merendels
utan afseende på graden af deras brottslighet, samt sålunda öfverlem-
nas till en vexelundervisning, som omöjligen kan verka något moraliskt
godt, synes det framför allt vara angeläget, att ingen införes i dessa
lastens skolor förr, än det oundvikligen är nödvändigt. Vi fråga sjelfva
polisstyrelsen, hvad begrepp den gör sig om en persons både yttre och
inre tillstånd, som tillbragt några månader i sådant sällskap uti de gif-
tiga fängelsedunsterna, då han går ut derifrån, dömd att böta äfven
blott —
fyra skillingar? Och vi fråga hvarje näringsidkare, hvarje hus-
bonde, äfven den menskligaste, om han utan motvilja i sin rörelse eller
sin tjenst återtager en sådan person, om ock denne slutligen skulle befun-
nits oskyldig till det angifna brottet? Hurudan är då dessa olyckliges
belägenhet —
och hvem är skulden dertill, att de för en förseelse, som
lagen anser så obetydlig, utom det lagliga straffet fått det långt gruf-
ligare att se sin hela framtida välfärd förstörd och sig sjelfva utan
annat val än att fortvandra på brottets väg? Utan tvifvel ingen annans
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
