Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Riksdagsperioden 1834—35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WkM 108 RIKSDAGSPERIODEN 1834—35.
a
T
W
8
u
W
8
W
af samma välmenande nit och utfördt i samma anspråkslösa maner och ;
stil, som man
vanligen träffar i den af denne ledamot utgifna Stock- •
holms tidning. Ingen af dessa höll dock ett sådant loftal öfver sty- |
relsen som herr vice presidenten af Billbergh. Enligt hans tanke j
borde räknas styrelsen till förtjenst icke blott de ameliorationer, som
j
skett i förvaltningen, utan till och med, att landet fått åtnjuta fred <
och att våra grundlagar fått förblifva orubbade med mera.»
Ur Aftonbladet den 17 juli samma år låna vi följande teck- J
ning af en särdeles framstående riddarhuspersonlighet, hvilken
äfven i föregående debattbeskrifning fått ett kort omnämnande. *
Det är från denna Hiertas artikel, som den bekante Ludvig Jo- >
hansson Boije framgent fick bära öknamnet »ridderskapets och
adelns nötknäppare».
»Friherre Ludvig Boije ifrån sin bänk erinrar oss om vissa små
gubbar med bister uppsyn, som vid jultiden finnas till salu ibland barn- I
leksaker i svarfvarstånden. 8å snart nämligen någon inom riddarhuset i
gifver styrelsen en nöt att bita på, strax är friherre Ludvig tillhands ]
att knäppa den, med en
skicklighet, som ofta väcker bifall och förnö-
jelse. För öfrigt är att märka om
friherren, att han i synnerhet med
förkärlek uppehåller sig vid ett kändt favoritämne. Föremålet för öf-
verläggning må vara statsanslag, bränvinsbränning, nya lagen eller hvad
annat som helst, strax är han redo att svänga sin glafven öfver den ;
olycksbringande tryckpressen och offentligheten. Sålunda minnas vi,
’
huru han år 1823, vid frågan om publicitetens införande på riddarhu-
set, skrämde höglofliga ridderskapet och adeln för orden liberalitet och
publicitet, hvilka endast voro ombytta benämningar emot orden frihet ;
och jernlikhet, som, enligt friherrens yttrande, hade blodat Europa. Nu
åter tjente frihetsbegreppen och fordringarna på reformer endast till
omklädnad åt republikanska läror; och ur ideernas område har uppstått ...
ett materielt ondt, som friherren ville kalla sjukdomens pestböld, emé- i
dan den smittade både hastigt och vidsträckt, och detta vore
jurrralis-
men. 1823 varnade friherren för vådan af »mobben» på läktaren; nu ,
råder han konungen att »sluta öronen till för alla rop ur
hopen». Det
är ett positiv med valsar för olika variationer, som för tillfället insät-
tas, men alla på samma tema.
Det är väl icke svårt att inse orsaken, hvarför friherre Boije är ;
ond på tryckpressen, då han personligen blifvit af den samma så illa,
och i mycket orättvist, anfallen uuder den grewesmöhlenska skräcktiden,
men han borde dock finna, att detta icke egentligen var pressens fel, >
då beskyllningarna förnämligast gjordes i rättegångsskrifter. Om fri-
’
herren hade följt med sin tid, hade han bort skönja, att pressen i se- >
nare åren tagit en annan och ädlare riktning.
Hvad varningen mot de republikanska lärorna beträffar, så nödgas
man i så måtto gifva friherren rätt, som det måste medgifvas, att uti
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
